Tidigare när jag fått såna här tankar jag på något sett tycker är värda att skriva ner så har jag bara skrivit dem i mina anteckningar i telefonen, men framöver kanske dem hamnar här! Har ingen sån tanke just nu, men kan dela med mig av några jag haft förut:
- ”Odödlighet är bra på kort sikt men inte på lång sikt” – 25/11 2020 kl 23.02
- ”Två är så mycket bättre än ett jämfört med vad tre är bättre än två” – 8/12 2020 kl 23.11
- ”Om man liksom poppar ut sina ögon zoomar man då?” – 25/5 2021 22.40
Som du ser så är nästan alla skrivna sent på kvällen, för det är liksom då sånahär tankar brukar slå en.
Den första har kanske inte så mycket substans, men den säger ändå något. Liksom odödlighet är bra i stunden för du kan göra vad du vill utan någon risk, men i längden blir det nog fördjävligt tråkigt att aldrig dö. Men det jag tyckte var intressant är väl att man brukar se sin kommande död som ett långsiktigt problem, men när oändligt kommer in i bilden så blir en livstid en ganska kort stund. Så det var väl därför jag valde att skriva upp det.
Den andra var något som slog mig någon gång men minns att det var ganska svårt att formulera. Men det stämmer ju, t.ex; att två personer genomför ett projekt är mycket bättre än om en person gör det, då kan idéer bollas, uppgifter kan delas upp, saker kan ske parallelt. Lägger man till en tredje person kommer det nog gå ännu bättre, men inte lika mycket bättre som två jämfört med en liksom, typ? Eller att om du har en legobit kan du bara ha en form, asså den bitens form. Men har du två, kan du säkert göra flera olika kombinationer. Du kan ju göra fler om du har tre, men det är inte lika stort hopp som från en till flera. Eller i musik: kan du endast skapa en ton i taget så kan du bara göra enkla melodier, men kan du göra två (polyfoni) så kan du helt plötsligt skapa harmonier, intervall, parallella melodier och sånt. Visst, med en tredje ton kan du öka komplexiteten ännu mer, men det musikaliska lyftet hände ju när den andra kom in. Jag tror du fattar grejen. hoppas.
Och den tredje är ju en ren anatomisk fråga liksom. Man har ju sett videos på folk som liksom poppar ut sina ögon, och rimligvis borde väl deras blick då zoomas aningen? Och man har ju hört om olyckor när folk tappar ögat men att det fortfarnade sitter fast med synnerven, ser man fortfarande genom det då? Och om man ser genom båda ögon fast dem är på olika ställen, vad ser man då? Är det som split-screen på dataspel? Eller ser man bara ingenting för hjärnan blir så förvirrad? Lämna en kommentar om du har svaret 🙂
Kanske lägger upp lite fler anteckningar allt eftersom. Finns ändå några som jag ändå fortfarande tänker på. Och då kan jag som här analysera dem lite nu i efterhand.
Finns också många helt obetydliga, oftast nya ord som inte betyder något nämnvärt, t.ex. ”ballongsam”, ”riskpizza” och ”mailligheter”.
Allt väl, trevlig torsdag
Upptäck mer från antonrizvi.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Hej vad roligt att du bloggar. Jag kommer svara på dina tankar som ditt ständiga bollplank vare sig du önskat det eller inte.
1. Min värsta mardröm är att döden innebär att man hamnar i ett limbo där evighet råder. Till exempel i öken. Det sa jag till min kompis en gång, som svarade “då hade jag åtminstone blivit mästare på sandslott”. Det gav föga tröst.
2. Ja det du beskriver kallas för den avtagande marginalnyttan. Det kan du som matematiker nog finna nytta i.
3. Va? :p
Ha en trevlig lördag
Tack för att du delat med dig! Slog upp avtagande marginalnytta, och ja det verkar som andra har tänkt dehär tidigare. Och jag tycker vi alla borde tänka mer som din vän med sandslotten 😉