Det kändes inte som att världen var på våran sida igår, iallafall till en början. Det kanske inte var en jättebra idé att gå ut dagen innan man ska köra ned. Så bakade som vi var så kom vi ändå iväg vid tvåtiden. Och då öppnade sig himmelen verkligen. Hela alltet öste ner. Vägarna helt täckta i vatten. Och så fick vi vänta på att dom skulle öppna Södertäljebron också. Men sedan började det spricka upp. Asfalt blev torrare desto längre söderut vi tog oss. Vi betade av kilometer efter kilometer. Sen tog vi en skön korv på Circle K i Mjölby. Och sedan rullade vi vidare. Och Saaben gick som klockan. Men visst känns det lite patetiskt att jag måste ha en personlig chaufför. Men det får jag stå ut med. Sen trodde jag att det skulle va ett helvete att få plats med allt på mitt rum men det löste vi ganska bra. Känns lite konstigt att vara här igen. Någon konstig blandning av förväntan och ångest. Men det blir nog bra. Måste bara komma in i det.
Men med det sagt så börjar skolan imorgon. Och det innebär väl att sommardagboken får ta slut då. Tack för att du läst!
Upptäck mer från antonrizvi.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.