Du vet denhär grejen när man typ ser en buss åka förbi och slås av den plötsliga insikten att alla i bussen har ett lika komplext liv precis som dig med känslor och glädje och sorg och tankar (Det kallas tydligen ”sonder”. Men jag tror inte på såna ord. Typ ”petrichor”, såna ord kan gå och lägga sig). Jag brukar inte slås av den så ofta och när jag slås inte så tungt. Men liknande insikter får man ändå på jobbet som brevbärare. Vid dehär laget har jag börjat känna igen de flesta av namnen och adresserna. Men för mig är dom ju bara det. Namn på en brevlåda. Men det är ju faktiskt så att alla dom namnen tillhör folk med ett liv precis lika komplext som alla andra. Och faktiskt så är dom inte bara namn på en brevlåda för mig. Jag vet ju faktiskt lite mer om dom, jag vet ju var dom får för post. Det kan säga rätt mycket om en person. Och ibland känner man igen efternamn som finns på olika adresser. Då kan man bygga lite historier i sitt huvud om att ja här kanske två bröder bor på olika våningar i samma trapphus till exempel. Men sen, händer ju det att man stöter på människan bakom namnet. Det har hänt att den lilla historien jag byggt upp i mitt huvud rubbas lite då. Ja det var typ det jag tänkt på i dagarna. Annars har jag varit på skön middag i Årsta och nu är vi på landet.
Upptäck mer från antonrizvi.se
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.